Möta sina rädslor
Idag är dagen då Ryfjällets topp skulle nås.
Har ju varit där förut men då kom vi från fel håll och tog oss inte ända upp, saknades kanske 10-20 meter.
Men som sagt idag kunde inget gå fel. Sovit hyfsat bra, ätit en stadig frukost, tog med en fika som intogs när vi kommit fram till Yttervik, bra skor, lunch, snacks, skavsårsplåster och bra kläder i ryggsäcken.
"Bara" att traska på. Alla som varit där vet att stigningen är rätt bussig. Efter en knapp km blev jag spysjuk som tusan, så jag stannade och vilade en stund, tog nya tag och illamående satt i så pauserna blev många. Jag är ju en tjurskalle
så att ge upp fanns inte. Tillslut kom vi ovan trädgränsen och mitt illamående gick över.
Vi gick och gick och det blev brantare och brantare, det blev fler och fler pauser. Tillslut när jag satte mig ned på en sten när det var en km kvar och tittade bakåt/nedåt kom min höjdrädsla bara över mig, jag var nu så trött att jag orkade
inte stålsätta mig och ta mig upp. Så jag satt kvar och åt upp min lunch och försökte hämta kraft för att våga mig ner. Den som inte är höjdrädd förstår inte den känslan, den gör iaf mig halvt paralyserad, det krävs mycket för att bryta
den känslan, men där är väl tur att jag är tjurig.
När jag kommit ned till trädgränsen igen kändes det bra. Nu var de ju "bara" att bromsa benen på väg ner, ohoj vad det ska kännas i morgon 😂😂
Men fina bilder har jag fått och en lärdom om -att ge upp är inte alltid en förlust. Jag är glad och stolt att jag tog mig de 3 av 4 km upp på Ryfjället.
Nu är iaf dagens steg avverkade, blev 17 800. Det får räcka.
Avslutar med ett citat av okänd:
"Bättre rädd än blind för mina rädslor"
Ha en bra dag
Pia